God natt kl 23
Så ser jag att Heli lagt upp det här och fick en liten tippa silmään.
Måste bara tillägga, att jag mår illa av att se min gamla permanent. Fatta att folk fortfarande tjatar om att jag ska locka tillbaks.
Ät mig. Ni förtjänar alla en örfil.
Birre
Minun kulta ja lapset
Vaknat i en känsla av tomhet. Vaknat och inte kännt mig klar i huvudet först nu. Hela helgen känns så långt ifrån. Så overklig, på något sätt. Från min och Helis middag i fredags, lördagsmarknaden i Helsingfors igår, till barnens ansiktsmålningar imorse.
Som om det var en historia jag hört någon berätta, som om bilderna jag hade framför mig bara var något skapat i fantasin.
Jag börjar undra om vi hade syrebrist i våran hytt...
Birre.
Skepp och hoj!
Nu drar vi. Mot finland. Med båt... (obs motorbike kryssning).
Skönt med rock istället för dansband. Kul med skinnväst istället för dansbandsblusen.
Hur det hela kommer att sluta vet vi på söndag.
Adjö
Birre.
Suprise suprise
Skrivet med smärtande Ganglion
Jag själv, började min nya start för någon vecka sedan, med att köpa mig en almanacka.
Det var en riktig wohoo upplevelse för mig, då jag annars memoriserar allt i mitt huvud eller som telefonkludd på reklamtidningar, som i sin tur slängts.
Jag ska börja ha koll. Komma ihåg. Komma i tid. Jag ska.
Att jag inte gjort det här tidigare tänkte jag på imorse när jag checkade av dagens uppgifter. I min almanacka :8)
Vilken känsla att inte behöva vakna upp och det första man tänker på är, vad var det jag skulle göra nu igen?
Halva dagen har inte ens gått och jag har redan gjort allt jag ska göra. T.om tvättat alla våra kläder!
På tal om det...
Där glider man in och bökar med sin överfyllda tvättkorg och vad möttes man av?
Jo, en av mina maskiner var smygtagen. Fultagen. Tjuvtagen.
Kortslutning direkt. I ett sånt här läge förvandlas jag till Pirre Piru.
Ögona spärras upp, jag drabbas av hetsig tix i höger öga, samt ryckningar med höger axel och nacke.
När jag sedan insåg att personen inte ens var kvar i tvättstugan, lugnade sig våldsvenerna. Jag förbannade mig själv för att jag inte hade en kuk och kunde pissat ner i skölj facket.
Jag avbröt tvätten.
Stoppade in mina bara händer, möttes av en våt och fuktig, varm, oren okänds tvätt. Tog tag i det som fanns och lyfte ut det.
Fy fan!
Jag möttes liksom av trosor. Stora kvinnotrosor. Som inte tvättats klart. Smuts!
Hulkade fanatiskt i hopp om att få lägga en spya på allt. Men förgäves.
Jag kände mig liten och maktlös. Tårfyllda ögon. Mådde illa och gick upp till mig. för att kedjeröka.
Det var då det slog mig. Kan vi inte införa ett vett och etik ämne i skolan. Där man lär sig att bete sig.
Som förr i tiden.
I en skola som vi besökte igår hade dom ett kontrakt på att inte prata ett ovårdat språk, där alla barn skrev under med sina namn.
Som finsk, var det lite svårt att ta på allvar. Det är ju en del av vår kultur.
Men själva poängen med det... var ju fint. Att lära barn att vara bättre än man själv.
Men vett, etik, hyffs, normal standard. Om iallafall nästa generation får lära sig det vi och dom innan oss verkar ha missat. Då kanske jag slipper bråka med en massa finniga tonåringar, när jag är tant och vill mangla mina lakan ifred.
Det tåls att tänka på.
Birre.
Dagens huvudvärk
Så kom dagen vi viftat bort med handen och alltid sagt ah men det e lång tid kvar, till dess.
Skol-infomöte. Blanketter. Broschyrer. Ansökningar. Gud vet vad.
Vad blir bäst. Allt man ska tänka på. Kommer hon trivas. Nära hem, lite längre bort?
Krav. Komma överens med daddy. Komma fram till ett beslut.
Uh.
Kan man inte få gå om dagis ett år till istället?
Vår lilla skit. Att hon blivit så här stor.
Birre.
Svammel
Har haft djupa diskussioner på jobbet idag om det här med att leva. Att leva fort, eller inte ha bråttom. Hur jag tror på ödet. Hur andra gör det. Att allt har sin mening. Hur andra vet. Andra inte.
Jag fick höra andra som också tänkte på människor som "lever fort". Dom som lever mer för att hinna med. Inte vilar på livet. Som om dom visste, innerst inne. Att man undermedvetet har det på känn.
Dom lever inte för dagen. Dom lever, ser till att leva. Aldrig sluta.
Att ta vara på dom man har och älskar.
Kärleken till min familj och vänner har gjort sig påmind.
Jag är tacksam, jag är lycklig.
Mer då... Har jag bara blivit en insnöad känslomässig hormonkossa efter den här veckan? Svar nej.
Faye ringde precis, och jag tackade henne för gårdagens middag som slutade med en flaska vin och iallafall 2 drinkar. Inte så kul att vakna av väckarklockan 05:45 imorse. Inte heller ensam på golvet?
Väl på tåget, jävligt tidigt, sent för andra möttes jag av en skrikande tjej. Mascaran hade gjort sitt och hon skrek och grät. Sådär hysteriskt man helst inte vill erkänna att man gjort nångång i livet.
Jag, som mest var nyvaken, med en cigg i mungipan före avgång tittade ändå nyfiket på henne. I hopp om att få höra hur livet behandlat henne orättvist.
En stackars sparris till kille däremot, försökte dock gång på gång lugna ner den unga damen. Skönt så slapp jag.
Men vilken jävla hjälte! Jag hoppas hon drog med sig han hem till slut och fick sig ett ordentligt... nej det gör jag inte. Jag hoppas såklart att hon mår bra. Mmm.
Jag tappade precis tråden, jag vill inte ens publicera det här inlägget.
05:45 ringer klockan igen. Jag gör verkligen allt förutom att sova.
Birre
Grattis Faye
22 år. Kul för dig.
http://fayemedeson.com/media/music/faye-medeson-love-me-more/
A-M
Hon bara försvann. Hon är borta.
Att livet saknar garantier, det visste jag redan.
Men så här. Fort. Aldrig mer igen.
Det känns så fel. Det är så tomt.
Att ett liv, bara är ett liv.
Det känns, när man blir påmind.
Att inse, betydelse.
Birre
Sittning 1 (bara linjer)
På nya äventyr
Lissna.
Jag satte mig på toan och kunde inte undgå min egen spegelbild.
Det va för jävligt. Förnedring på högsta nivå. Jag sa gomorgon till mig själv, för att vara artig. Ville inte acceptera att hon på väggen, faktiskt var jag.
Jag tog en varm dusch, jag sjöng inte. Jag var mest sur. Gjorde några fighting moves och gav duschstrålen några lavetter och små tvi loskor. Finsk meditation.
Efter det satte jag mig och kollade ut över Göteborg. Det var som staden visat en ny sida för mig. Charmen var död och jag ville bara hem. Jag torkade bort en tår, innan den föll.
Jag behövde kramas. Men du var inte där.
Tänkte tillbaka på kvällen. Insåg en sak. Ibland kanske man inte behöver säga till den övertygade hästen, att han i själva verket är en åsna.
En vacker dag, ser även dom sig själva i spegeln. När dom vaknar upp.
Utan kärlek. Inget hat.
Birre
Separerade vid födseln?
Tobbe Thomas
Dagens outfit
Jag gillar liksom att blanda "det nya" med "det gamla". I det här fallet mig själv.
Allt som ser fel ut, sticker folk i ögonen är ju det som gäller nu i vår.
För att bokstavligen höjja svårighetsgraden har jag även tagit på mig klackar.
Ett plus är ju att satsa på breda höfter, blir inte så tungt att bära då. Barn kan trots allt väga lite.
Sen är barn ärliga i sådana här situationer. Som den jag bär på.
Hon döljer fint de områden som inte är lika smickrande.
Detta barn kostade mig 9 månader, 23 kg och några hängpattar.
Men en investering för livet!
Farväl Hagsetra
Yes.
Melody är hemma men har dissat mig för dataspel. Att jag ens får låna datan är för jag mutat henne med plättar och Daim. Dock verkade inte den effekten särskilt länge, då hon hänger här på mig just nu och är rent ut sagt, skit jobbig.
Fick precis även ett fuck you finger rakt i ansiktet, av min egen mamma! Helt oprovocerat.
Hon är ganska pryd i vanliga fall så jag fann detta väldigt roande.
Jävla jävla cp.
Älskar min familj, men nu drar jag.
Birre.
